Välkommen Lovis 14/1 2016

 
 
 
Den 14/1 kl.05.22 kom lilla Lovis till världen! Hon är världens snällaste och som vi njuter av en liten bebis i familjen. Förlossningen var sååå efterläntad då jag hunnit gå tre dagar över tiden när jag somnade kvällen den 13/1. Kl.02.00 vaknade jag av lite ont i magen. Var det verkligen såhär värkar kändes?.... Svårt att minnas trots att jag varit med om två förlossningar tidigare! Gick på toaletten och kröp sedan ner under täcket igen. Skulle jag testa appen för att kolla om det kunde vara på gång? Utanför blåste det halv storm, snöade en hel del och var riktigt kallt. Nä, i det här vädret vill man inte ut! Inte kan väl bebisen komma nu!? Men efter att ha klockat magsmärtorna i ca 30 min var jag ganska säker på min sak. Omkring 8-9 värkar med olika styrka passerade och känslorna som sprider sig i kroppen går inte att beskriva. ÄNTLIGEN!!!
 
Väcker Fritz och säger att nuuu har det börjat! Han slår numret till förlossningen och jag får prata med en barnmorska. När jag berättar att det är tredje barnet säger hon att jag får känna efter hur jag vill göra. Vi har ju en bit att åka, plus det dåliga vädret. Jag ska ringa tillbaka om vi bestämmer oss för att komma in. Jag bestämmer på en gång att vi kommer direkt. Bara under telefonsamtalet kommer två värkar så det är bara att häva sig ur sängen, vi klär på oss, ringer efter pappa och jag försöker skeda i mig lite youghurt för att få något i magen. Vid 02.40 sitter vi i bilen och åker iväg! 
 
Ett stopp i Östhammar för att tanka. I börstil kommer vi efter plogbilen och det blir en lugn bilfärd i ca 60 km/h till Gimo. Likaså efter Alunda då vi kommer ikapp nästa plogbil,,,Det känns ok men värkarna kommer regelbundet, hela tiden ca 3 min mellan. När vi kommer närmare Uppsala känns det ordentligt men jag andas igenom och det fungerar riktigt bra. Vid 04.20 kör vi upp vid förlossningens entrè. Så skönt att vi tog oss fram trots väder och vind! Fritz betalar parkeringen och sen ska jag försöka ta mig ur bilen och fram till dörren in. Det går sakta och värkarna kommer både starkare och tätare när jag reser mig och går.Jag får hänga på Fritz och bara slappna av och andas. Vi blir insläppta och sitter ner i sofforna utanför. Det kommer en undersköterska och möter upp nästan direkt och vi enas om att det blir rullstol in till undersökningsrummet. Jag vill gärna försöka kissa men det går inte att ställa sig upp. Nu gör det ordentligt ont och en barnmosrka och en barnmorskestudent kommer in till oss och ser att det är bara att fortsätta direkt in i ett förlossningsrum.
 
Nu går det i snabba ryck! Jag får hjälp av med alla kläder, får på mig en "sjukhusrock" och hjälp upp i sängen. Alltså smärtan nu är sjukt tuff och jag ber om lustgas. Jag blir undersökt och är öppen 9 cm. Svårt att förstå men så skönt att det värsta av öppningsskedet är avklarat. Lustgasen kommer i grevens tid och värkarna kommer tätt med bara ca 30 sekunders paus mellan. Jag får kippa efter så djupa andetag lustgas som det är möjligt. Hör hur barnmorskorna berömmer mig och att det här kommer snart att vara klart. Barnmorkestudenten är den som "håller koll" på förlossningen och den andra barnmorskan sitter vid sidan av som stöd. Att ha de tre (även en undersköterska) hos oss hela tiden kändes jättetryggt och jag fick riktigt bra pepp och stöd. Och Fritz står nära, nära och jag kramar honom hååårt vid varje värk. Och han peppar såklart på hela tiden han också,
 
Studenten sa att hinnorna buktade rejält och barnmorskan sa att om inte vattnet gått kl.05.00 så skulle de ta hål på dem. Och så fick det bli! Så fort vattnet gått sa de att jag kunde börja trycka på om det kändes som att det behövdes. Jag har haft svårt att känna riktiga krystvärkar vid tidigare förlossningar och lite så var det nu också. Jag börjar krysta för smärtan är så fruktansvärt stark och jag vill bara att det ska vara över. Det går ett tag och jag känner att krystvärkarna tar över. Barnmorsan vill att jag byter position till att ligga på sidan istället för på rygg. Det känns stört omöjligt att röra sig över huvud taget, det gör på tok fööör ont! Men då bebisen inte kommer vidare försöker jag med hjälp av allas hjälp komma över på sida. Det ger resultat direkt!
 
Nu kommer det momentet jag våndats över.. Nu är det dags att släppa lustgasen så att jag kan lyssna till studentens råd. Med Freja gick det så snabbt att ingen hann ta bort lustgasen och jag var ordentligt dåsig precis när hon kom ut. Allt gick ju jättebra då men jag var skapligt "lustgasig" kan jag säga!
Nu går det till min stora förvåning bra utan lastgasen. Mina skrik dämpas dock inte av masken och jag får försöka använda skrikkraften till att trycka på istället. När jag ligger där på sida får jag helt plötsligt syn på bebisens huvud som är ute! Herregud! Lite chockartat men ändå så vansinnigt häftigt! Sen krystar jag ut hela bebben och den kommer upp på min mage. Känslorna i kroppen just då kan inte beskrivas med ord. En sån lättnad!! 
 
Bebisen ligger tung, varm och lite kladdig på mig, Den får på sig den lilla mössan och en handuk om sig och knorrar lite där den ligger. Älskade lilla varelse!
Jag är väldigt nyfiken på om det är en pojke eller flicka och vi blir lite förvånade både jag och Fritz. Bebisen har en snippa!!
Efter en stund är det dags att krysta ut moderkakan och Fritz får klippa navelsträngen. Allt går bra, det är bara barnmorskans hårda magmassage på mig därefter som är en pina! Men jag behöver tack och lov inte sy något den här gången heller,
 
Barnmorskan, studenten och undersköterskan hjälps åt med att tvätta mig, byta sängkläder osv. Jag märker knappt av det utan har fullt upp med att beundra vår fina lilla tjej. Efter en stund får jag komma upp lite i sängen och lägga bebisen att amma. Lyckokänslorna och tacksamheten över att allt fick gå så himla bra bara surrar inombords. Även om det gör gaaalet ont är det en sån fantastisk upplevelse att få vara med om.
Vi blir lämnade själva i rummet och kan börja ta igen oss efter allt. Funderar lite över namn och får sedan den härliga brickan med smörgåsar, kaffe och cider.
 
Efter kl.07.00 ringer vi hem till Arvid och Freja som får veta att de fått en lillasyster. De fick ta med sig en rätt bra nyhet till skola och förskola den dagen :-)...
 
 
Kram//E
 
 
 
 
 
 
 
RSS 2.0